fbpx

Emmie: ”Det var verkligen en wow-upplevelse!”

I flera år hade vi pratat om att vi borde åka på en tågluff tillsammans, bara vi två, någonstans i Europa, se nya städer ihop, äta god mat och bara umgås- oss systrar emellan. Men annat kom emellan, sommarjobb och terminsstarter krockade alltid med våra planer och resan sköts fram ett år till, varje år. I julas fick vi varsitt kuvert i julklapp av våra föräldrar, i kuvertet låg en Europakarta med loggan InterRail. Vi tittade menande på varandra och förstod precis vad som väntade. Mamma antydde att om vår tågluff skulle bli av överhuvudtaget var det bara att bestämma sig någon gång, och med det fick vi lite hjälp på vägen. Där och då blev det bestämt. Sommaren 2015 skulle vi äntligen komma iväg på vår efterlängtade tågluff!

Sommaren gick och vi hade inte gjort mycket mer än att beställa interrailkorten och en båtbiljett från Gotland dagarna innan vi skulle åka. Vi ville hålla vår resa så öppen som möjligt så att det fanns utrymme för att ändra sig och vara spontana så vi valde Global Pass med 22 resdagar i följd. Båda två hade vi en ganska kravlös och öppen inställning till resan, det spelade inte så stor roll vart vi hamnade, varje ställe skulle innebära något nytt och spännande- huvudsaken var att vi upplevde det ihop. För att börja någonstans bestämde vi oss för att starta vår resa i Budapest, eftersom vi båda ville hålla oss i de södra delarna av Europa. Vi bestämde oss för att flyga dit för att sedan fortsätta med tåg därifrån.

I Budapest bodde vi på mysiga ”Connection Guesthouse”, som vi gott kan rekommendera. Den mest hjälpsamma och vänliga värden tog så väl hand om oss. På tre dagar och trots värmebölja hann vi uppleva mycket av Budapest. Vi åt gulaschsoppa och langos, var på matmarknaden Fővám Tér och besökte det kända badhuset Széchenyi och fick uppleva lite av Budapests häftiga nattliv. Vi såg också världens näst största synagoga, gick upp till toppen av St Stephen´s Basilica och fick se hela Budapest i panorama. Så vackert!

Vi gick över Donau till buda-sidan och gick runt kring Budaslottet. Så vackert att bara gå omkring och se över till pest-sidan och det pampiga parlamentet och staden på andra sidan floden! Kan rekommendera att gå över dit framåt sen eftermiddag/kväll då himmelens ljus blir sådär magiskt och stadens lampor börjar tändas. Efter 3 dagar i Budapest var det dags att bege sig vidare, nästa stopp blev Mozarts hemstad Wien. Tåget dit tog några timmar och krävde förhandsbokning av platsbiljett. Wien bjöd på 38 graders värme och sol så vi tog oss an staden i lugn takt och med många vätskekontroller längs vägen. Vi testade såklart schnitzel och besökte det kända Naschmarkt, hade vi haft bättre väskor hade vi köpt med kilovis kryddor och oljor hem! Vi gick aldrig in på konst- och naturhistoriska museerna men byggnaderna i sig var riktigt häftiga att se utifrån. Likaså missade vi uppträdandet med den spanska ridskolan, vilket som vi förstod hade de flesta föreställningarna under helgerna och vi då missade. Det hade nog varit en häftig upplevelse.

En förmiddag åkte vi till, en av höjdpunkterna på resan enligt båda oss, mäktiga Schönbrunns Slott. Det var verkligen en wow-upplevelse! Åker man till Wien får man inte missa detta. Vet inte vad det kostar att gå in i slottet, vilket säkerligen hade varit jättefint men att bara strosa i den gigantiska trädgården är helt gratis och det räckte gott och väl för oss. På eftermiddagen tog värmen nästan kål på oss så vi la oss ner vid floden och bara gjorde ingenting. Då var det dags att bege sig vidare igen och nu mot Italien. Vi hoppade på ett nattåg som skulle ta oss till Bologna, och sedan skulle vi byta och hoppa på ett nytt tåg till Genova på morgonkvisten. Vi var så imponerade av servicen på tåget. Konduktören kom in och meddelade all information innan vi somnade, att ytterligare ett par skulle komma till hytten vid midnatt och frågade hur dags vi ville bli väckta och vilken frukost vi ville ha innan vi var framme. Hon tog med sig våra interrailkort och pass under natten och kom tillbaka med dem ”till frukosten”. Hur smidigt som helst!

Genova bjöd på riktigt åskoväder och regn när vi kom men klarnade upp efter hand. Vi utforskade den lilla och mysiga staden en del men utgick mest därifrån för att ta oss med tåg ut till kustens alla fiskebyar. Tågen gick ofta och det var väldigt smidigt att ta sig med Genova som utgångspunkt, om man inte vill övernatta i någon av de mindre byarna, men då får man vara beredd att betala en del mer. Vår personliga favorit blev den lilla fiskebyn Boccadasse. Hit hade inte så många turister hittat utan kändes mer som ett ställe dit lokalborna gick. Det fanns någon enstaka restaurang och någon bar bland de färgstarka, tätbebyggda husen och såklart en eller två gelateria. Så vi slog oss ner bland italienarna, många som precis hade fått semester, och tog en glass och en drink och hade det så bra.
Vi kom också till fiskebyarna Camogli och Santa Margherita varifrån vi promenerade den vackra kustpromenaden till lyxiga Portofino. Bland alla fina restauranger lyckades vi hitta pizza för en rimlig peng. Sedan åkte vi den galnaste bussturen tillbaka till Santa Margherita med en busschaufför som svor högljutt på italienska åt de mötande bilarna och hela bussen gapskrattade. Mamma Mia!

En dag besökte vi de fem lovordade byarna under namnet Cinque Terre. Kanske hade vi alldeles för höga förväntningar efter allt som man hört och läst men i jämförelse med de andra trevliga byarna vi hade besökt kändes det här inte så jättemärkvärdigt faktiskt. Det var fullkomligt packat med turister och det gjorde att det hela kändes lite mindre genuint. Dock var mittenön Corniglia riktigt charmig, efter man gått cirka 300 trappsteg för att ta sig dit. Vi hikade aldrig mellan byarna vilket verkar vara det optimala sättet att uppleva Cinque Terre, vyn ovanifrån är säkerligen hundra gånger finare än att stå mitt i och trängas med tusentals andra turister. Hade det varit hälften så mycket folk hade upplevelsen säkerligen varit annorlunda, samtidigt är det väl det man får räkna med när man kommer under den mest hektiska månaden på året.

Vi hoppade på ett förmiddagståg från Genova till Pisa som låg några timmar bort. Där lämnade vi smidigt in våra väskor hos ”left luggage” på tågstationen för cirka 8 euro och kollade in Pisa under några timmar. Vi kände att det räckte med ett kort stopp i Pisa, en stad som säkert har mer att ge, men vi fick se det lutande tornet och de andra byggnaderna som låg precis intill, och det var gott och väl för oss. Allt låg nära till tågstationen så det var bara att hoppa på nästa tåg när vi kände oss färdiga. Ifrån Pisa åkte vi vidare till Florens som låg cirka en och en halv timme bort. Dagarna i Florens gav verkligen minnen för livet. Inte bara är Florens en häftig stad i sig med sin romantiska atmosfär och sitt väldiga kulturella utbud, men vi hade turen att hamna på ett jättetrevligt hostel ”Santa Monaca” där vi träffade många nya vänner. Vi lagade mat tillsammans om kvällarna och drack vin på den gemensamma terrassen. Det krävs verkligen inte mycket för att få det så himla trevligt!

Florens var även väldigt bra att utgå ifrån för att komma ut på den toskanska landsbygden. En dag tog vi en buss för tre euro ut till den lilla staden och gastronomiska meckat ”Greve in Chianti”, tog ungefär en timme, och testade viner och åt chark och världens godaste pizza, det vill säga allt som man ska göra när man är i Toscana. Egentligen hade vi tänkt åka på ”en riktig” vinprovning med guide mm men något hade gått fel i bokningen så vi åkte istället till ”Enoteca Falorni” som är vinkällare/butik/restaurang där man får ett kort som man sätter i en ”vin-automat” som har alla möjliga sorters viner från Chianti, allt från champagne till röda viner. Man väljer själv vilken prisnivå man vill ligga på och hur mycket man vill dricka och får göra det i sin egen takt. När man är klar betalar man precis för vad man har druckit.

Om man är intresserad av viner eller bara vill lära sig lite mer är det nog att föredra att gå på en vinprovning på en gård, på Falorni smakade man bara på vinerna och även om det fanns lite information om varje sort så är det nog roligare om man är lite påläst innan man åker dit, kändes som att det var riktat till de som är mer ”inlästa” på ämnet. Det finns en mängd vingårdar att välja mellan och är man ute lite i god tid är det bara att boka mer och mindre exklusiva varianter. Är ändå en riktigt rolig upplevelse både för mer eller mindre vinfantaster och att bara få se den makalösa toskanska landsbygden och pittoreska Greve är en upplevelse i sig.

Efter några riktigt härliga dagar lämnade vi Florens bakom oss och åkte mot Amalfikusten.Vi hittade ett snabbtåg till Salerno, via Neapel, där vi övernattade en natt och morgonen därpå tog vi färjan över till pärlan av Amalfikusten- Positano. Amalfikusten är helt underbart men i och med det är det också avsevärt dyrare än övriga Italien, det gäller i princip allt men särskilt boende, det ska man vara medveten om om man åker dit. Vi började närma oss slutet av våran resa och tänkte kosta på oss lite de sista dagarna. Hostel finns det inte många av i Positano utan det är ett dit de flesta åker och så även vi. ”Brikette” ligger allra högst upp av alla hus i Positano och det är 800 trappsteg eller buss på cirka 15-20 min som gäller för att ta sig dit (det är alltså inte alls handikappvänligt).

Efter att ha gått trapporna upp och ner ett par dagar var benen minst sagt möra men det var det värt för den utsikt man fick. Sovsalarna hade en egen balkong med blått hav och blå himmel som utsikt när man vaknade och likaså den supermysiga gemensamma terrassen där man åt frukost och hängde om kvällarna med de andra boende. Det finns bankomat och mataffär i närheten som man kan köpa frukost vid, hostelet hade saftiga priser för sin frukost.

Dagarna i Positano bestod av sol och bad som vi hade längtat efter när vi gick och svettandes i Budpest och Wien. Själva stora stranden är inte särskilt mysig alls men orkar man gå några kilometer bort kommer man till mer gemytliga stränder med underbart kristallklart vatten. Många av de finaste och mindre stränderna är ”privata”, så det är inte jättestor chans att man ramlar in på en öde strand som man kan ha för sig själv, vilket är lite tråkigt, men det finns en del för allmänheten som är jättefina, man får bara vara beredd att leta lite. Sista kvällen i Positano hade vi, efter att ha umgåtts med nytt folk i flera dagar, en riktig syster-kväll för oss själva och åt världens godaste gorgonzolapasta och delade på en vinkaraff, med utsikt över hela Positano i skymning. Kan man kalla kvalitetstid!

Nu var det dags att sakta med säkert börja röra sig tillbaka till Rom för att sedan flyga hem till Sverige igen. Sista dagen stannade vi till i Pompeji på vägen till Neapel, tåget stannar precis intill och likaså här kunde man lämna in sina väskor, för tre euro, vilket är jättesmidigt när man är på väg! Om man är under 25 år får man rabatterat pris på museer mm så kom ihåg att ta med legitimation. Pompeji kostade sju euro istället för tretton med rabatten. Pompeji var ett sånt ställe som man alltid velat åka till och när man väl stod där kändes det nästan overkligt. Det finns såklart ett stort utbud av guidade turer och audio-tours men vi valde att vandra omkring med kartan och se för oss själva. Efter att ha vandrat runt några timmar hoppade vi på tåget igen och åkte till pizzans hemstad Neapel för en sista kväll i Italien. Morgonen därpå tåg vi tåget till Rom, där hade vi varit några år innan så vi skippade det den här resan, och åkte direkt till flygplatsen. Vi sa tack och hej till pizza, pasta, panini, vin, ost, gelato och Limoncello och flög hem till Arlanda.

Att resa med interrail är verkligen ett ultimat sätt att se Europa på. Du kan ta dig smidigt och relativt snabbt till i princip överallt, från storstäder till små fiskebyar. Du får uppleva nya länder med sina unika språk, kulturer och platser på en och samma resa. Allt blir så lättillgängligt och nära!
Dessutom slipper du transportsträckan till och från flygplatsen när du åker med tåg och hamnar direkt i stadskärnan av dit man ska och med hjälp av interrail-appen gick det väldigt smidigt att planera sin resa.

Vi kom äntligen iväg på vår tågluff och den blev mer än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Fint att få verklig kvalitetstid med sin syster och gemensamma minnen som vi sent kommer glömma.

Emmie & Karolina