fbpx

Helena: ”Tänk er att gå vilse i Paris och använda toppen av Eiffeltornet som norrpilen på en kompass”

Det går att lära sig väldigt mycket under en månad ute i Europa. Efter 30 dagar på resande fot vet jag nu att en bra kopp kaffe och en skopa glass är allt man behöver för att kompensera för bristen på mat och sömn. Dessutom vet jag att ”Oh really? I love meatballs!” och ”ZLATAN!!!” är helt normala svar när man berättar för någon att man kommer från Sverige. Och sist men inte minst har vi även lärt oss att ingenting kan stoppa oss. Inte språkbarriärer, inte skavsår, inte svett. Inte ens körtelfeber.

Tillsammans med min vän Sara spenderade jag världens bästa månad på Europas vackraste ställen. Jag kommer förevigt minnas alla otroliga städer – som Paris, Lucca och Rom – men det jag aldrig någonsin kommer glömma, och det jag alltid kommer att tänka på först när någon frågar om vår luff, är alla små händelser och ögonblick som gjorde denna tågluff till just VÅR resa. Alla konstiga och oplanerade vardagsgrejer.

Tänk er att gå vilse i Paris och använda toppen av Eiffeltornet som norrpilen på en kompass. Att öppet prata om precis allting då ingen förstår svenska (hoppas vi, det är fullt möjligt att vi finns med på tjuvlyssnat.se). Tänk er att träffa en italiensk gatumusikant som är en exakt kopia av George Clooney och att fira Frankrikes nationaldag med fyrverkerier längs vattnet i Nice. Tänk att äga dansgolvet när Dancing Queen spelas i högtalarna på ett hotell där ni är kända som ”the Swedish girls”. Eller att äta världens godaste avocado. Tänk att flyta runt på italienska havsvågor mitt i natten samtidigt som ni kollar upp på stjärnorna. Och att skratta åt att er vän frågar om vägen till Eiffeltornet när ni är i Pisa. Eller bara sitta, sida vid sida, på ett femtimmarståg med er bästa vän och läsa A Game of Thrones.

20150711_191229

Vi har dansat under Eiffeltornet, fått permanenta tygpennor av en främmande man (exakt sådana som vi på riktigt letat efter i flera dagar), vandrat i Chingue Terre, beundrat ödlor i Bari, spelat memory med en receptionist, kämpat för de bästa turistbilderna, festat på Corfu och diskuterat HBTQ-frågor på tågstationen i Rom. Varenda dag innehöll minnesvärda händelser!

Detta var helt klart det bästa jag gjort, och jag rekommenderar det starkt! Funderar ni på att åka kan ni dock ta del av denna påminnelse: träffar ni svenskar så finns det en liten risk att de pratar svenska. Det är då ingen klockren idé att ropa till sin vän ”Hörredu Sara, de var rätt snygga ändå!”. Tips från coachen.

Skämt åsido, så har jag verkligen lärt mig mycket på den här resan. Först och främst att jag utan någon som helst tvekan har världens bästa vän, men även att Europa är fyllt med så mycket fint. Både människor och ställen. Och tåg är ett väldigt värdigt sätt att upptäcka det på!

Vill någon läsa mer så är ni väldigt välkomma till min och Saras blogg som vi skrev under resan: http://nouw.com/hibye